Amandas babyblogg

ja kära nån vilken jul vi har haft! Vi tyckte att vi hade lugna helgdagar framför oss, med bara ett stopp per dag, men gosse det räckte! Det blir skönare nästa jul när det är fler röda dagar, så vi hinner med lite ledigheter mellan festligheterna...

Men vi har haft det väldigt bra under juldagarna måste jag säga. Barnen har haft det väldigt bra och blivit skamligt bortskämda på alla sätt och vis. Och vi har varit lediga så länge att vi hunnit ställa om deras sovtider en aning, så vi fått sovmornar till åtta. För någon dag sen åt vi frukost vid halv tio, det har nog inte hänt på flera år. Härligt!

Vi lyckades tyvärr att bli kräksjuka på nyårsdagen, och smittade ner stackars mamma, morbror Per och mossi Louise, och min stackars farmor till och med, som vi hälsade på på nyårsaftonsdagen. Fy sjutton va sjuka vi var. Men nu har vi repat oss, alla utom Lucas som fortfarande har en otäck diarré.

Det är lustigt, man tror att man varit med om de flesta sjukdomsvarianter, men den här gången har vi inte fått bukt med det efter fem dagar.  En riktig seg historia, fastän han är oförskämt pigg och oberörd med undantag för att han inte äter så mycket. Fast han dricker bra. Nåja, är han inte bra morgon får vi försöka få hjälp med det. Inte för jag vet vad mer vi kan göra, han äter vitt bröd och kanske lite potatismos, dricker välling och blå bärssoppa och får droppar med goda bakterier.

Hoppas vilket sjukprat det blev, det var inte meningen. Fortsättning följer om barnens julbravader, ni håller batteriet på att ta slut..

Jag kan knappt fatta det, i morgon är det dan före dopparedan! Fantastistkt! Granen står i full prakt, paketen är inslagna, i morgon ska vi baka pepparkakor och mysa. Lite julmat ska vi laga också förstås, men bara lite.

För säkerhets skull har jag en rejäl ögoninflammation, eller vad det nu är, och idag var Mandis lite kladdig i ena ögat. Men inte ens det slår ner humöret på mig, ja, annat än stundvis, men ändå! Och räds icke, kära släkt och vänner, vi har antibiotikadroppar så till julafton ska vi inte smitta. Och hur som helst kommer jag vara bättre, även om jag inte är helt bra. Jag får ju så hemskt ont av det.  Mandis verkar inte påverkad alls, kliar sig inte ens i ögonen. Somliga har det bra. Men nog om det nu.

Jag är en aningen barnslig med julklappar som ni kanske vet. Älskar tisslandet och tasslandet, hemligheterna och överraskningarna. Det har inte blivit bättre av att få barn. Mandis ska få en superfin prinsessklänning som stora present, som hon kommer älska. Den är cremevit med brokadmönster, och matchande strumpbyxor. Jag har slagit in det i en jättekartong, men en alldeles löjligt stor rosett på. Hon kommer bli så glad!

Lucas stora present från oss är en gåvagn, och jag kan inte vänta tills ha får prova den! Han kommer fatta på en gång, och ha så mycket nytta av den. Nu använder han oss eller diverse prydnadsmöbler som gåvagn... På tal om Lucas så hade han mycket riktigt fyra tänder på rad på gång samtidigt, och alla tittar ut genom tandköttet nu. Han vill gärna prova sina nya tänder på allt han kan, men blir ledsen när han biter sig själv för hårt i handen.

I övrigt tycker jag att jag lyckats rätt bra med presenter i år. Mandis fick vara med och köpa en liten present till Jocke från henne och Lucas, och hon har så svårt att hålla tassarna ifrån den. Hon frågar Jocke hela tiden om han ska öppna den nu, och idag gick hon så långt att hon tog av snöret. Men hon har inte avslöjat vad det är, det tycker jag är dukigt!

Och dessutom verkar det som att idag är den mörkaste dagen på året, yeayh! Vi går mot ljusare tider! Innan vi vet ordet av är det sticker de tidiga lökarna upp nosen ur jorden, Lucas fyller ett år och vi firar påsk! Tänk vad tiden går!

Här går det undan, tänderna ploppar upp som svampar i skogen! Framtänderna, nr tre och fyra i ordningen, är igenom helt tydligt. Bredvid på varsin sida syns redan tand nr fem och kanske till och med tand nr sex. Helt otroligt. Jag tycker nästan lite synd om honom, för det måste ju klia ordenligt och kanske gör det lite ont också. Men som han äter så behöver han sina tänder. Han har inte fått någon feber, som han fick med första tanden, och det är ju förstås skönt.

I övrigt fortsätter han att växa och utvecklas. Han står stadigt nu och går längs med möblerna. Någon enstaka gång släpper han stödet han håller i, vanligtvis för att han har leksaker i båda händerna som han vill undersöka, men han står bara några sekunder själv.

Småbarnsfamiljen på Gladö har mycket tvätt och dåligt med utrymme för tvättställningar. Att hela tiden ha tvätt hängandes i huset är mer än något irriterande, och vi hinner inte hålla efter tvätten ordenltlgit. Men nu, äntligen,  har vi en väl fungerande torktumlare i huset! En sån där modern historia som går på sensor, är långt under gränsen för A-klass i energidrift, har till och med ett ställ för att torka skor! Till skillnade från vår gamla som kanske är C-D-klassad och inte går på sensor utan på tid. Det vill säga torkar antingen för länge eller för kort och drar en jäkla massa ström.

Så nu är tvättkorgen tommare än någonsin och garderoberna fulla med kläder!